Sverige sämst i klassen på att skydda urfolks rättigheter

En ny jämförande studie från forskare vid Stockholm Environment Institute (SEI) visar hur Sverige brister i att skydda samernas rättigheter i samband med storskaliga projekt med stor miljöpåverkan. Sverige är sämst i gruppen bland Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland i fråga om att inkludera kunskap och åsikter från urfolk i uppstarten av t.ex. gruvdrift och vindkraftsparker.

Bristande konsultation och inflytande från urfolk på storskaliga investeringar är en komponent i fenomenet land grabs (ibland kallat markrofferi på svenska). Studien visar hur svensk lagstiftning exkluderar samiskt inflytande och när samerådsmöten äger rum begränsas dessa ofta till informationsdelning utan reellt samiskt mandat.

-Det är egentligen inget nytt att Sverige står inför stora utmaningar att leva upp till internationella åtaganden och att implementera ’bästa praxis', säger Rasmus Klocker Larsen, forskare vid SEI som släppt studien.

Det går bra för svensk gruvdrift och det har till exempel aldrig producerats så mycket zink och silver som förra året. Det är jakten på naturresurser som driver den och lagstiftningen gör exploatering särskilt gynnsam. Samerådets svenska sektion är medlem i Forum Syd och Åsa Larsson Blind är Samerådets president. Hon beskriver hur Samerådet inte har möjlighet att bistå alla samebyar som ber om hjälp.

-Det fullkomligt sköljer in industrietableringar som vi ombeds bestrida. Det gäller framförallt gruvor, vindkraftverk och skogsindustri. Vi tar de fall som är principiellt viktiga, som kan bli juridiskt prejudicerande och som på så sätt kan hjälpa fler.

-Kritiken mot Sverige är ett facit på den politiska viljan. Från samiskt håll är uppfattningen att vi inte tillåts bli en del förrän projektet redan har påverkat våra liv. Vi får höra att ’det är ju bara en provbrytning’. Men om gruvprojektet inte blir aktuellt överhuvudtaget, varför då tillåta en provbrytning, frågar Åsa Larsson Blind.

Samerna har en 100-årig historia av organisering, över landsgränser och med andra urfolk. Till exempel är de mycket aktiva i Arktiska Rådet ihop med bland andra inuiterna. I FN har Samerådet varit med och drivit fram deklarationen om urfolks rättigheter som antogs 2007 och de arbetar också genom ILO:s konvention 169 som skyddar urfolks rättigheter.   

-Vi försöker påverka politiskt men har tyvärr sett att vägen via domstol är den som fungerar, även om vi gärna hade sett en politisk omprioritering. Samernas krav ligger i linje med internationella åtaganden och det har visat sig mest effektivt att ta den internationella vägen för att kräva nationella rättigheter, säger Åsa Larsson Blind.

Enligt Miljöbalken ansvarar de tillståndssökande bolagen för sina miljöbedömningar, och bolagens studier saknar ofta samiskt perspektiv, kunskap och erfarenhet. Tillståndsmyndigheterna har därför i sin tur svårt att ha robusta underlag tillgängliga för sina beslut.

-När ett multinationellt företag först börjar projektera tycker de att det är väldigt positivt bara för att i ett senare skede inse att det finns urfolk att ta hänsyn till. De har kanske redan gjort stora investeringar när de inser att de bryter mot sina egna policys, som ofta kräver mer än vad vårt eget system gör, säger Åsa Larsson Blind.

SEI:s studie bekräftar samernas erfarenhet.

-I jämförelse med andra länder har Sverige en ordning där samiska inflytandet i miljöbedömningar, och tillståndsprocesser överlag, är mycket begränsat och sker sent. Då är det inte konstigt att samer överklagar tillståndsbeslut i domstol när företag får grönt ljus för att påbörja ett projekt. Om man tvärtom hade en mer inkluderande och transparent process från början då skulle de gynna de flesta, säger Rasmus Klocker Larsen.

Detta omvända förhållande har gjort att Samerådet arbetar gentemot internationella investerare och banker, för att lyfta kunskapen om samerna redan innan planeringen av investeringen sker. För att på så sätt föregå svenska myndigheters brister i att informera om samernas rättigheter och undvika att internationell lagstiftning bryts i senare skede.

Studien hoppas Rasmus Klocker Larsen att både företag och svenska myndigheter tar till sig och han tycker sig se en ökad vilja från en del aktörer, båda bland företag och myndigheter, att förbättra sin praxis.

-Studien ger konkreta förslag till hur miljöbedömningar kan bli bättre. Vi hoppas att de sprids och att myndigheter och företag utvecklar samtalen och dialogen med samebyar. Enskilda företag och tjänstemän försöker göra mer för att öka samiskt inflytande och det finns redan metoder och praxis att lära från.

För Samerådet är det en tydlig politisk värdering där ekonomi och exploatering går före internationella åtaganden om klimat och urfolk. Chansen till politisk förändring verkar finnas med organisering, och urfolk som inte ger upp och företag vars företagsetik överträffar statens.