”Folk måste förstå att EU stöttar oss”: Tre civilsamhällesröster om Moldaviens väg till EU-medlemskap

Diskussionerna går varma i lokalen på tredje våningen på Ion Creanga-universitet i Moldaviens huvudstad Chisinau. Trettiofem civilsamhällesrepresentanter sitter samlade runt ett stort bord för att diskutera hur man bör tänka och prioritera kring de utmaningar som landet måste lösa innan man kan gå från kandidatstatus till fullvärdig EU-medlem.

Möjligheternas tid är nu

Frågorna är många och viktiga - och det finns de i rummet som upplever att tiden är knapp. Under en fikapaus tar jag tag i Ion Manole, grundare av organisationen Promo-LEX, en organisation som de senaste tjugo åren jobbat med att granska och stärka landets mänskliga rättigheter. Han menar att nu kanske är sista chansen för Moldavien att gå med i EU eftersom landet för närvarande styrs av an pro-europeisk regering som har majoritet i parlamentet och starkt stöd från det internationella samfundet.

Närmandet till EU har gått snabbt. Moldavien, ett land som varje år vinner fina priser för sin främsta exportvara – vinet – och som samtidigt är ett av Europas fattigaste länder. Som under århundraden antingen varit under rumänsk eller rysk kontroll och som med Sovjetunionens fall för första gången i modern historia blev ett självständigt land. Precis som för alla de länder som fram till 1991 kontrollerades av Moskva är både demokratin och självbilden skör.

Det är dock något som verkar vara på väg att ändras. 2020 vann EU-anhängaren Maia Sandu landets presidentval och ett år senare fick partiet som hon själv varit med och grundat - Partiet för handling och solidaritet (PAC) - egen majoritet i parlamentet. Regeringen jobbar nu febrilt med att uppfylla kraven för ett framtida EU-medlemskap, en process som skyndats på av Rysslands invasion av Ukraina förra året.

Brist på samverkan

Jag ställer frågan till en annan av mötesdeltagarna om vad Sverige och EU kan göra för att stötta och stärka demokratin och civilsamhället i Moldavien. Antonina Volkova, som för dagens möte rest från Gagauzien, en autonom republik i södra Moldavien där hon är ordförande för den regionala kvinnoorganisationen VESTA, har inget direkt svar men menar att ett av de största problemen för civilsamhället är skillnaden mellan städer och landsbygd. Nästan all kunskap och kapacitet om hur man bygger ett starkt och effektivt civilsamhälle finns i Chisinau. Dessutom menar hon att det råder brist på samverkan mellan de aktörer som jobbar inom civilsamhället och den lokala administrationen i landets olika regioner.

Bristen på samverkan är något som även Ion Manole bekräftar. Det snabba arbetet för att nå de mål som EU satt upp för medlemsstaterna menar han har bidragit till att regeringens transparens minskat. ”Vi har haft tur. Vi befinner oss inte i samma situation som georgierna. Vi har en pro-europeisk regering som har sagt att de kommer att arbeta så snabbt som möjligt för att genomföra de reformer som krävs. Vi får också en massa stöd från EU. Vad vi däremot inte förväntade oss från den nuvarande regeringen är bristen på transparens. De är inte transparenta och de inkluderar inte civilsamhället i de olika processerna som nu är igång. På grund av det här begår de också en hel del misstag” säger han och fortsätter.

”Jag förstår att vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation, att vår säkerhet är hotad och att det finns motstånd inom systemet mot reformer. Men regeringen måste förstå att om man inte också engagera och involverar civilsamhället i de här processerna så kommer det att leda till problem. Jag förstår att de har bråttom, men det är bättre att göra ett grundligt arbete från början än att behöva göra om allt senare.”

Silvia Apostal, regionalchef för IM Sveriges Östeuropakontor i Moldavien är också med och deltar i diskussionerna. Hon har tillförsikt till att civilsamhället i Moldavien kan bidra till att stärka landets demokrati och leda fram mot ett medlemskap i EU.

Civilsamhället i Moldavien har aldrig tidigare deltagit i liknande diskussioner och att få vara med och diskutera vad vi behöver från EU och vice versa är både nytt och spännande för oss.

”Just nu pågår det väldigt intressanta diskussioner på det här ämnet. Det är något som civilsamhället diskuterar just nu, under den här konferensen. Det är också väldigt nytt för oss. Civilsamhället i Moldavien har aldrig tidigare deltagit i liknande diskussioner och att få vara med och diskutera vad vi behöver från EU och vice versa är både nytt och spännande för oss”.

Silvia Apostal menar även att civilsamhället kan hjälpa till att identifiera snabba och effektiva lösningar på samhällsproblem och bygga broar mellan folk både på lokal, regional och internationell nivå.

Bygga broar

Den stora elefanten i rummet som ingen riktigt vill prata om är precis just det där med att bygga broar, eller snarare oförmågan att göra det. Moldavien tampas nämligen sedan Sovjetunionens fall med olöst väpnad konflikt.

Redan 1990, ett år innan Sovjetunionen slutligen klappade ihop, förklarade sig nämligen Transnistrien, ett område i landets norra delar mellan floden Dnestr och Ukraina, självständigt från moldaviska SSR. Detta ledde till att en väpnad konflikt bröt ut. Två år senare slöts en permanent vapenvila. Idag erkänns Transnistrien av det internationella samfundet som en autonom republik i Moldavien, men eftersom Chisinau inte har någon makt över området är regionen de facto självständig. För att behålla sin självständighet är Transnistrien helt beroende av ryskt ekonomiskt och militärt bistånd.

Vi behöver få folk att förstå att EU stöttar Moldavien, för de ser inte det och har ingen kunskap om det heller.

Det ryska anfallskriget mot Ukraina har skärpt säkerhetsläget och oron för ökad desinformation från Ryssland som sår fortsatt split, inte bara mellan Transnistrien och resten av landet – det senaste året har det rapporterats om hur anti-Ukrainsk och anti-EU propaganda trappats upp. Antonina Volkova från Gaugazien menar att ett av problemen är att trots att Moldavien får mycket stöd av EU så förblir Unionen osynlig för de flesta. ”Vi behöver få folk att förstå att EU stöttar Moldavien, för de ser inte det och har ingen kunskap om det heller.” Hon är övertygad om att om fler personer förstod att många projekt som drivs av civilsamhället och lokala administrationer får ekonomiskt bistånd av EU så skulle det motivera fler att involvera sig i landets EU-integrering.

En snårig väg framåt

Utifrån de diskussioner som förts under dagen är det tydligt att vägen framåt inte är helt rak. Det finns de i rummet som precis som Silvia Apostal tycker att man ska fokusera mindre på att gå in i djupa diskussioner om problemen och fokusera mer på att fina lösningar, och så finns det de som i likhet med Ion Manole menar att det är bättre att skynda långsamt för att inte riskera att behöva göra om allt igen. Vad som är tydligt utifrån dagens diskussioner är att mötesdeltagarna ser en framtid för Moldavien i EU, men vägen dit skulle gynnas av att kommunikation- och kunskapsutbytet mellan civilsamhället och landets makthavare blir starkare. För en EU-integration som engagerar hela samhället, som värdesätter olika erfarenheter och kunskap, där alla bidrar och har möjlighet att göra sin röst hörd.

Text av Amanda Sonesson, projektkoordinator för ForumCivs projekt Sweden for Eastern Partnership.